fredag 28 november 2008

ville bara fisa lite!

Min kärlek är värd en del. Inte allt, men en del. Jag htänker så idag då jag ställs inför och ännu en gång i mitt liv träffar dem som bor i ytterligheter. Fan, vad de fises i bloggar, tänker jag. Vad är livet. Vad är att veta att kämpa och möta. Vad är det? Jag spottar och svär och är fan så obekväm. Tanken slår mig, jag är väl sådan för att förstå eller är allt ett mönster. Men, det fises i bloggar och jag har ju faktiskt lovat att sluta!

torsdag 27 november 2008

Jag har nu bestämt mig för att sluta med denna blogg. Det var ett försök och jag gillade det inte. Nu tar jag en paus och återkommer då jag känner att min lust kommit tillbaka. Mitt förgående forum passade mig bättre. Kanske så blir det där, eller så blir det någon annanstans. Men just nu så har jag annat jag berättar på annat vis. Jag tror aldrig jag hann få någon läsare här, så det är inget avsked. Bara ett bokslut. Nu ska jag sova och vila och ha mig! Tjoho!

onsdag 26 november 2008

Usch och fy vad jag är ledsen. Nu har vi varit hos polisen och anmält. Vi åker hem och jag lagar mat och längtar tills vi ska sova. Jag är så trött. Före det så är det tv. Inga telefoner finns ikväll. Godnatt och sov så gott. Bente

tisdag 25 november 2008

Jag var alltid vildast av alla!

Jag var i det största partyt med Bruno. K Öijer och for vidare i en taxi påväg till nästa. Jag sa till honom att han var som en björk i vinden där han svajade emellan ett mål och ett annat. Jag hade tusen mål med mitt liv. Ingen kunde vara vaken som jag. Om inte gud ville så fanns ju alltid kemi. Jag skulle, jag ville, inget hindrade mig. Jag mötte Patti smith, jag mötte Curt Cobain, men jag stack, jag for. Jag var alltid på väg, helst i en taxi. Nu? Den här tiden är bara beige. Jag tycker synd om dem som är runt 20 år nu. Jag hoppas det finns mer äventyr om några år. Då ska min dotter ut och erövra. Tack gode gud för Lina, Jonna, Helena och Cornelia. Ni ger Äventyret ett värde!

fredag 21 november 2008

Tystnaden är större

Jag har inte samma iver att berätta. Men, jag har ett nytt liv inom mig. Så inget är förgäves.

onsdag 19 november 2008

Jag är rädd för allt - utom bredd. Det går bra!

Jag är rädd för allt. Det bara är så. Jag lovade mig själv i somras att skrota min rädsla och bara leva ut. Det har inte fungerat. Jag tror att det är en katastrof över allt. Jag åker bara bil med en männsika numera utan att få panik: Det är med brorsan. Tillochmed jag inser: Han kör som en gud!

tisdag 18 november 2008

Playstation 2 på blocket

Jag fick ett tips av min bror på en Playstation 2. Han länkade till en annons på blocket. Jag svarade. Jag väntade. Jag väntade. Jag väntade. Så kom ett svar.
Annonsören: Jag har fått så många svar. Jag vill ha budgivning.
Jag: OK. Jag är med. Vad ligger det på?
Jag väntade. Jag väntade. Jag väntade. Så kom ett svar.
Annonsören: 700 kr.
Jag: OK. Jag ger dig 750 kr.
Inget snabbt svar. Jag väntade. Jag väntade. Jag väntade.
Inget svar.
Jag : Jag är med på budgivning. Vad är budet?
Jag väntade. Jag väntade. Jag väntade.
Sen kom ett svar.
Annonsören: Du får inte köpa den, för du tjatar.
Jag: Du ville ha budgivning. Du kunde bara ha svarat ; Såld. Då hade du besparat oss båda det du kallar tjat. Det blir lätt lite tjatigt om man vill ha budgivning.
Efter det väntade jag mig inget mer. Jag började kolla efter annat på Blocket. En tv, tillexempel.
Efter ett par dagar kom ett oväntat svar från annonsören.
Annonsören: Nå, ska du ha playstation, eller inte?
Jag: Nej, du får inte sälja den, för du tjatar!
Sedan dess - Tystnad.
Imorgon ska min fina bror köra en tv till mig, köpt på blocket. Men, jag tror att det går bättre. Annonsören heter Birgitta. Hos mig är det förtroendeingivande.
Annars råder jag er som annonserar på blocket - Åk till Marocko, eller Skärholmen (numera Sätra, har jag hört) och lär er hur man sköter en budgivning!

Vi är en länk med 2 ringar.


Vi finns som ett avtryck. Om några dagar fyller hon tio år. Jag minns hur jag skrek ut smärtan då hon kom. Hon är ett stort mirakel och det är hennes namn. Må gud vakta henne.

söndag 16 november 2008

LÄGGDAGS

Vi får det inte att gå ihop. Man har sina anlag och arv. Vi blir alltid lika förvånade över att kvällen blivit sen. Vi sitter med läxor och klockan är galet mycket. Vi har svårt att bedöma. De andra sover för länge sedan. Alla sover. Men inte vi.

Att ha en dotter


Vi går aldrig i led. Min dotter är uppväxt med att inte nöja sig. Jag har fostrat henne att vilja mer och större. Jag hörde idag att hon har stora planer. Hon berättade hur hon tyckte att man inte ska finna sig utan vilja vidare. Hon sa: Mamma, du är så cool, du har ju aldrig funnit dig i att andra bestämmer. Du har alltid kämpat och lyckats, jag ska försöka göra sådana saker jag med. Min dotter är en stor, stark, vacker människa som har ett stort hjärta för andra. Min dotter är en människa som alltid vågar säga sin åsikt. Min dotter är en människa som alltid går sin egen väg. Hon är ett mirakel av vilja och mod. Hon är den vackraste poesi man kan tänka sig. Sådan är hon!

torsdag 13 november 2008

Människan är ett träd

Jag hade ett samtal igår med en människa i djup djup sorg. Chocken, den som haffat henne och vridit om allt och sedan bara stannat där, blivit kvar och sedan den hemska dagen då sommarens vackraste dag för alltid ska minnas som då allt försvann. Den människan hade nu samlat ihop det som fanns kvar av henne och hennes familj. Hon satt hos mig och berättade om DEN DAGEN. Jag såg som vanligt allt i bilder och mina ögon drog sig och sved. De ömmade och jag fanns i hennes sorg. Hon gick in i min. Där satt vi sedan, tillsammans. Då stannade tiden och det kom en varm våg som sköljde mig hel och för en kort stund fanns ingen rädsla. Jag bara fanns. Vi såg in i varandra. Mina tårar rann ner för mina kinder. Hon började gråta. Jag lät det vara. Det fick komma. Jag sa inget som jag brukar över mina tårar där jag är mitt i det som berättas. Hon lät mig få komma in i hennes smärta. Hon öppnade en dörr till sitt innersta. Hon lät mig komma in. Där stod jag sedan. Kanske inte med de rätta orden, men totalt utan rädsla att möta...... Det är sådana stunder som livet känns som en möjlighet!

onsdag 12 november 2008

Diamond dogs

Jag köpte min Diamond Dogs LP på Obs stormarknad 1974. Jag förstod väl inte , egentligen vad den handlade om. Men, jag fick min egen upplevelse av den. Jag har den kvar, min gamla LP och jag vill påstå att min relation till mina gamla vinylskivor har stort avgörande på min person. De bär sina ärr, precis som jag

tisdag 11 november 2008

Karma Police

Om jag ser tillbaka på det som har varit så förstår jag aldrig att det var jag som var där.
Under sådana omständigheter har mitt liv alltid tycks overkligt. Det är som en sorg att inte äga sina ögonblick. Av allt är jag en återstod.

måndag 10 november 2008

Round here


Step out the front door like a ghost
into the fog where no one notices
the contrast of white on white

And in between the moon and you
the angels get a better view
of the crumling difference between wrong and right

I walk in the air between the rain,
trough myself and back again.
Where? I don´t know

Maria says she´s dying
Trough the door, I hear her crying
Why? I don´t know

Round here we always stand up straight
Round here something radiates.

Maria came from Nashville with a suitcase in her hand
She said she´d like to meet a boy who looks like Elvis
She walks along the edge of where the ocean meets the land.........

Den du är - Who´s gonna ride your wild horses


You´re an accident
wating to happen
You´re a piece of glass
Left there on the beach
Well you tell me things
I know you´re not supposed to
Then you live me
Just out of reach

Hey hey sha la la
Hey hey sha la la la

söndag 9 november 2008

Anything that way

Man skriver jag, jag, jag. Men önskar att det stod något annat. Jag skriver långa och många mail. De framstår som viktiga. Hur litet är det. Man vill ha procentsatsen på vad det är värt och vilken betydelse det har. Om man tänker en stund kommer man fram till att det inte går att mäta något så litet. Därför så tänker man inte mer på det. Utan skriver jag, jag, jag, igen....

fredag 7 november 2008

Spanish Harlem Incident

En sommar av mitt liv bodde jag i East Harlem. Jag var där, och det var med mig. Jag satt en natt med Dino i Spanish Harlem på ett tak, till huset jag bodde i. Det var Dinos barndomshem och det jag fick höra där har jag med mig. Jag bär det som en medalj och ett kvitto att det som Dino visste och det jag vet är att vara barn av sin tid i miljöer som andra tror sig förstå. Jag förstod att jag kunde resa var som helst, de finns överallt, Dino, Nus, Reymers, Kenta, Lasse, Annika, Bente, you name it!

torsdag 6 november 2008

Fast car


You got a fast car
I want a ticket to anywhere
Maybe we make a deal
Maybe together we can get somewhere

onsdag 5 november 2008

Into my arms.


Detta är en bild av en nästintill alldeles levande. Hon sitter på en vit häst, också den näst intill levande. Jag har lämnat den bästa bloggen någonsin. den är död och jag sörjer den. Där berättade jag stort. Jag hade en trogen läskrets på 80-135 unika besökare om dagen. Nu gör jag detta. Inget i jämförelse. Här kommer jag att finnas ett slag. Men det är också tillfälligt. Precis så som allt är, tillfälligt. Här tänker jag på annat och det ger tid för mig att skriva på en annan text. Varför gör man detta? Skriver en blogg. Jag läser några andras bloggar, men jag blir inte klokare av det. Jag vill ju inte längre berätta så som på min tidigare blogg. Jag vill skapa en känsla, kanske. Men det är väl på sin höjd. Då allt blir annorlunda så ska jag hitta formen igen. Nu vet jag inte om jag har någon. Jag gillar den känslan, nu, i väntan på detta nya inom mig. Jag är näst intill alldeles levande.

People ain´t no good


Ett paradis av fångenskap. Ett fängelse blev paradis. Så där höll det på. Efteråt var det några bilder i ett fotoalbum. Albummet hette - Sverige -80-tal.
Det står nu i en hylla i Chile och där pågår en återvändares liv. Det blev en början....

tisdag 4 november 2008

These boots are made for walking



These boots are made for walking
and thats just what they´ll do
one of these days these boots are gonna walk all over you!

måndag 3 november 2008

Murder Ballads


Vid ett hav finns några stenblock.
Då jag går förbi ler de
över min ungdom och viskar om hur min ångest tär. Snart blåser alla bort.
Jag kan inte låta bli att undra hur allt kommer att sluta. Med allt ligger jag sömnlös, natt efter natt efter natt. I ett helt liv.

söndag 2 november 2008

Downtown train

Outside another yellow moon
punched a hole in the nighttime, yes I climb trough the window and down the street
shining like a new dime
the downtown trains are full with all those Brooklyn girls
they try so hard to break out the their little worlds

Frances Farmer will have her revence on Seattle.

Då du föddes fick du en biljett. Den har du sedan kvar. Den ger dig vad du ska ha. Den säger allt om vad du tas ifrån, den säger vad du är värd. Den ger dig en första plats, eller en taskig plats i kön. Det är med den du får fajtas och skrika och spotta. Det är på den du tummar, hela livet....