Vid ett hav finns några stenblock.
Då jag går förbi ler de
över min ungdom och viskar om hur min ångest tär. Snart blåser alla bort.
Jag kan inte låta bli att undra hur allt kommer att sluta. Med allt ligger jag sömnlös, natt efter natt efter natt. I ett helt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar